Finding my way to neverland

Idag har jag varit och spelat badminton. Det var det gamla vanliga, den tidiga
bussen vilket resulterar i en kort tid hemma. Bara fyrtiofem minuter och under den tiden
brukar jag äta mellis. Jag äter ganksa långsamt och sedan brukar jag packa min
väska. När jag kom till bussplatsen var bara Hanna närvarande. Efter ett tag kom Julia,
och det var bara vi som gick på bussen, idag. Det brukar vara kanske två till.

Vi kom fram den vanliga tiden, en kvart innan vi börjar och vi hade lite tid till att spela
fritt. Vilket vi gör varje gång innan vi börjar. Och olyckligt vis så råkade Julia få ett
racket på armen och kunde inte vara med och spela i början av lektionen. Jag stod på
andra sidan nätet när det hände och uppfattade inte riktigt vad som hände. Men det var
såklart inte med flit, fast Julia vilade en stund innan hon kunde fortsätta.

På badmintonen hade vi en vikarie, vår "huvudlärare" (Maire) var sjuk. Men efter en halvtimme
kom Ben som vanligt. Vi körde ganksa mycket matcher igen och lite slag övningar sedan.
Det var en rolig lektion och jag blir alltid extra glad av att röra mig, av endorfinerna.
Och när vi slutade och satt och pratade gjorde jag en överdriven rörelse och råkade slå
till en "man" som gick förbi. Och det blev lite extra pinsamt när han låtsades ha ont. Det gjorde
det faktiskt lite värre, jag önskar att han bara hade sagt, det gör ingenting när jag sa förlåt.
Fast jag klarade mig och hjälpte istället Hanna att sätta på sig jackan bakochfram, varför
vet jag inte riktigt. Hon ville bara det. Det krånglade lite först med zipplåset (dragkedjan) men
Hanna löste det. Och sedan bar det av hemmåt.

Pappa ska snart förhöra mig på No-provet vi ska ha på torsdag. Jag vet inte riktigt om jag är redo
för provet än, men vem är egentligen redo för ett prov. Jag brukar inte råplugga eller något
sådant men det kan vara bra att börja två dagar innan. Det kanske känns lite säkrare då.