Finding my way to neverland

Nu när jag lyckat kolla upp vilka mina framtida klasskamrater kommer att bli har jag börjat få lite panik. Jag vill inte längre dit. Jag är inte redo än. Jag har hamnat med en gammal klasskamrat, vilket jag faktiskt är ganska lättad över. Hon  är schyst och vi har redan på något sätt bestämt att vi ska hålla ihop. Men sedan är det ett fåtal personer i klassen som jag helst skulle vilja undvika att hamna med. Jag känner mig osäker, och det känns som att jag kommer att bli dömd, och att ingen kommer att ge mig en chans. Jag vet att jag dömer dem nu genom att dra de här slutsatserna,  men det är så jag upplever situation just nu. Panik!

Jag oroar mig troligen alldeles för mycket. Men jag är blyg, tänker alldeles för mycket på det jag gör och gillar inte riktigt hur jag ser ut. Jag är en osäker klump som oroar mig över att jag inte kommer att skaffa några nya vänner. Det låter som att jag ska vara för gammal för sådant oro, men nej. Jag får helt enkelt försöka mitt bästa.