Finding my way to neverland

 

DET FINNS SÅ MÅNGA ORD!!! Älskar att dem inte dragit ner på handlingen för att den ska passa yngre tittare. Är ärligt talat så otroligt taggad inför den här filmen, och eftersom den egentligen skulle haft premiär i mars har jag otroligt stora förväntningar. Den måste helt enkelt vara bäst!

 

Jag är nu officielt en blodgivare! Japp, har blivit 4,5 dl blod fattigare, men är riktigt stolt över det. Dessutom får man plocka på sig lite mellanmål efteråt, för mig blev det en Wasa macka med tomat och basilika smak, en liten påse chasewnötter och en flaska vatten. Ska nu i efterhand äta järntabletter i tjugo dagar, men har även en fin liten pinn att sätta på jackan. Och vet nu även vilken blodgrupp jag tillhör.

 

Det tar cirka en kvart att ge blod, runt fem minuter om man bara räknar med själva blodgivandet. Det är definitivt värt det. Det enda du förlorar är lite tid, men det du ger kan rädda liv. Värt att tänka på!

We asked twenty strangers to kiss for the first time....

 

 

Ja, jag tycker faktiskt att denna söndag kan klassas som en bra dag (trots att det är måndag imorgon).

 

     ♡ Har ätit nyttigt hela dagen: till frukost blev det lite fruktsallad, några cashewnötter, en knäckemacka

        med keso och skinka och ett stort glas vatten; till lunch en omelett på två ägg med lök, tomat och

        lite basilika och två små glas med vatten; till mellanmål en halv solrosmacka (det är typ lika mycket

        med en vanlig hel) med keso och skinka, fem mandlar och ett glas jättegod smoothie på hallon,

        blåbär, banan och apelsinjuice.

     ♡ Var ute med lillebror på en 50 minuters / 4.7 km lång promenad. Mars var även riktigt hygglig och

        bjöd på fantastiskt vårväder. Ärligt talat, det gör så mycket!

     ♡ Har på något sätt lyckas arbeta mig igenom den lilla hög med läxor jag har. NO STRESS! (måste

        bara öva till talen, men för tillfället känns det lungt)

Var alldeles nyss ute på första springrundan efter vintern. Är otroligt stolt över att jag drog ut mig själv trots att jag hellre hade velat sitta kvar på soffan med tankarna: "Nämen, det kan jag göra imorgon." Som att jag faktiskt hade gjort det då om jag hade skjutit upp det. Så, applåderar mig själv för att jag faktiskt gjorde det.

 

Delar även med mig av "statistiken". Jag vet att jag inte är den mest vältränade, ganska långt ifrån det faktiskt, men skrattar bäst som skrattar sist. Anledningen till detta är att det är ett bra sätt att hålla sig motiverad; genom att dela med sig. Motivation är det som snabbast slinker ifrån mig och är less på att hela tiden börja om - är man trött på att börja om får man helt enkelt inte ge upp.

 

Hade bra musik. Tittade framåt när jag sprang. Satte upp små mål på vägen. Höll en stadig fart under hela rundan. Hade dubbelstrumpor som jag fått av pappa och de är jättesköna - inga skavsår här inte.

 

Sanningen är att jag delvis har fått lite inspiration från mental träning där vår lärare pratade om att det är viktigt med att vara hälsosam eftersom det kommer visa sig mycket i framtiden. Kanske är det att tänka lite fram, men i detta fall bidrar det till min motivation istället för min stress. Självklart vill jag gå ner i vikt och komma iform för att jag vill se bättre ut (jag menar, just nu är jag i stort sett en klump), men det har aldrig fungerat som motivation i det långa loppet. Har en tendens att falla ner i groppar lite då och då. Lägger alltså på framtiden; jag vill vara en av dem gamlingarna som är pigga, ute och går, och som är friska och orkar umgås med sina barnbarn.

 

Dessutom märker jag ju av att jag mår så mycket bättre av att motionera och äta nyttigt. Det får mig även att känna mig stolt över mig själv. Så - cheers för att vara hälsosam!

 

Studenten närmare sig och första beviset hämtades ut idag; nämligen studentmössan!

 

 

Verkligheten håller på att hinna ifatt mig och jag inser sakta men säkert att jag snart har gått klart gymnasiet. Det är då det börjar på allvar, åtminstone känns det som att det är tänkt så. Självklart kommer jag fortfarande att bo hemma, där jag troligtvis kommer ha lika mycket/lite ansvar. Skillnaden är att studentbidraget slutar komma och jag måste börja tjäna mina egna pengar (visserligen tycker jag att vi studerande förtjänar våra studiebidrag, men det här är annorlunda). Tycker ändå att den största skillnaden kommer att vara: INGA LÄXOR.

 

I alla fall, det är en bit kvar och jag tänker inte stressa upp mig riktigt än. I alla fall inte för det. Måste fortfarande hitta en klänning och skor till studenten, vilket känns som arbete nog för mig. Och kombinera det med de läxor och uppsatser man har kvar... Jah, riktigt ännu är det inte studenten. Men, jag kan åtminstone andas ut då oron över att mössan var för stor (för mig, för alla andra, förutom mamma, är den absolut för stor) bevisats onödig.

 

Efter en veckas skidåkning har familjen Larsson nu återvänt hem.

 

Det har varit en dimmig, men bra vecka som har bestått av skidor (såklart!), American Ninja Warrior, god mat, vurpor, Pernilla Walhgren på afterskin, chips (för är det fjällen så är det fjällen), och alla 20.00 som visas i veckan (Morgan och Ola-Konny, Sveriges Mästerkock, Let's Dance och självklart även Mello).

 

På vägen hem (6 timmar i bil) hann jag läsa ut Främlingen som vi läser i svenskan, läsa lite i A Storm of Swords 2: Blood and Gold, spela lite Flappy Bird med syrran (första gången) samt titta på The Amazing Spider-Man (vilket gjorde mig extremt taggad inför tvåan - 16 april). Vi stannade även för att ta med oss mat från Subway, det blev klassikern - fullkornsbröd med kycklingbröst, alla färska grönsaker förutom grön paprika och vitlökssås. Mums!

 

Sitter nu och försöker ta igen på youtube, och att inte oroa mig allt för mycket över de läxor jag inte riktigt är klara med än. Men, ikväll blir det pizza här hemma och det löser ju i stort sett alla problem.