monday / tuesday
Var ute på ännu en vandring igår. Beslutet tog docks ganska sent, eller egentligen inte så sent, men tänker man ljusmässigt så var det ganska sent. Så, gick så snabbt man kan genom sista halvan av rundan. Kom hem lite lagom svettig och med lagom immiga glasögon. Fick i alla fall den dagliga motionen, se lite fina färger på himlen och lite lugn och ro efter en dag på förskola (som faktiskt inte var hektisk eller fick mig att känna mig helt uttömd).
Har idag blivit inbokad för framtida jobb, helgresa till landställe med kompisar, och helgresa till landet med familj. Det känns betydligt bättre nu än vad det gjorde för några dagar sedan. Tack och lov för det.
Ska idag samla ihop lite mod och vandra ner till körskolan (ja, för mig krävs det guts att bara gå ner dit och prata), ska kanske baka cupcakes (har varit sugen på det ett tag nu, att baka alltså, inte själva bakelsen), och om jag finner mig själv extra ambitiös och ansvarsfull (och modig) kanske jag även tar och ringer runt lite för att hitta jobb.
Höstvandring
den första bilden är helt enkelt klockren: nej men tjenare, såg dig inte, låt mig kasta upp ett peace-sign.
För att lägga fram sanningen är jag jävligt trött på mig själv. Kommer dagligen på ursäkter som resulterar i att jag sitter och tjockar mig. Gör dagligen löften om att jag ska bättra mig. Blir dagligen besviken på mig själv för att jag bryter dessa löften. Så nu sitter jag här igen. Har kommit hem från en promenad på lite över 7 km som bestod av en hel del bildtagande och musik på högtalare eftersom iPoden fick slut på batteri och iPhonen inte längre sammarbetar med hörlurar. Den rensade även huvudet en aning. I alla fall, just för tillfället mår jag alltså inte skit - tack och lov att jag drog mig ut på den där promenixen, men saken är den att i dagslägget befinner jag mig i samma skick som jag gjorde vid årets början. Med detta menar jag att de kilona jag tappat hittat tillbaka till mig, egentligen är det inte så farligt som jag tänkte mig. Det som stör mig är att jag mår mentalt dåligt på grund av all skit jag stoppar i mig, och på grund av den stora mängd motion och frisk luft jag inte får i mig. Så nu, kära läsare, skriver jag det där obligatoriska inlägget som förklarar att jag nu påbörjar det där hälsosamma livet igen (som denna gång inte kommer att tas bort för att jag misslyckats). Och självklart har jag fått denna uppenbarelse under en förkylning, men va fan, varför inte?! Är fasiken trött på att må dåligt över maten jag äter, inte göra någonting överhuvudtaget med mitt liv, och bla bla bla.
(Blev precis amazed över hur länge jag har haft den här bloggen, titta bara under arkiv. Look at all of them months! Listan fortsättar fasiken i evigheter.)
Förstår att ni självklart vill se denna bild då man tydligt ser spår av hösten på mina kinder, försökte kalla dem rosiga på ig men syrran rättade mig snabbt med att kalla färgen tomat.
Sett i Berlin, köpt på nätet
Ni förstår, jag prövade tröjan. Den hade en maska i sig, så jag hängde den med resten av kläderna man inte vill ha. Går ner för att hämta en ny. Tröjan finns inte i rätt storlek. Går upp och frågar personalen vid omklädningsrummet om den. Får titta på ställningarna med "bortvalda" kläder, men den finns inte där. Frågar om den ute i affärn, blir hänvisad neråt och sedan totalt nekad av samma kvinna när jag påpekar att det inte finns någon att fråga där nere. Jahapp, tänker jag och rycker på axlarna. Ni vet lite så där lagom irriterad. Sökte på tröjans produktnummer on the internet men ingenting dyker upp, förutom på deras amerikanska hemsida där frakten kostar dubbelt så mycket som tröjan. Inte riktigt värt det. Sedan när jag i sorgen sitter och kollar på andra stickade tröjor på Forever21:s europeiska hemsida, gissa vilken tröja som dyker upp?! Just ja, min älskade som blev borttappad i en affär i Berlin. Det finns inget annat att göra än att beställa hem den. Klickar även ner ett par ringar i varukorgen, som jag beundrat i Tyskland. De är en aning stora, överskattade tydligen tjockleken på mina fingrar, men dem funkar. Och ja, de är i guld. Där har ni det, historian om hur en tröja och ett set ringar blev leverarde till min dörr idag.
Kväll med Polen
Har tänkt skriva om Berlin, men vet inte vilka bilder jag vill använda så det har inte blivit av. Kommer kanske senare, eller kanske inte.
I torsdags och igår jobbade jag på Tegelhagen Natura, alltså förskolan i huvudbyggnaden. Fick ta hand om barn mellan 1 - 3 år, vilket... Ja, det är lite mer krävande. Är helt slut då jag sätter mig på bussen hem, som inte underlättas av att min telefon vägrar att inse att jag har stoppat i hörlurar (den spelar musiken i högtalaren ändå). Dock var humöret bättre igår eftersom jag visste att kvällen skulle innehålla häng med Polen.
Tillsammans med Sofia, Reebok, Viktor, Karl, William, Robin, Thilda och Paula (en spanjorska som ska bo hos Thilda i två veckor) blev det pizza. Klockrent förslag. Pizza är verkligen brutalt gott, hade dessutom varit sugen på det ett tag. Det blev som vanligt lite kaosigt i köket, men tycker det bara är mysigt; vi bråkar om ifall man ska ha osten först eller sist (den ska på först, vi googlade det till och med), är allmänt högljudda, växlar mellan svenska och engelska för att Paula inte ska känna sig allt för utesluten.
Det var en allmänt grym kväll med Cards Against Humanity, tequila, viktiga samtal, spooning, skratt, pizza och underbara människor. Är ärligt talat så jävla tacksam för dessa människor. Underbara vänner!