Finding my way to neverland

I våran värld har några hemska saker hänt.
Några är krigen andra atombomber.

En jag tycker är väldigt sorglig är Titanic.
Efter att ha sett filmen förstår man också att det inte var många människor
av dem som var med som överlevde.
Och att det fanns människor som förlorade en vän, familj eller sin käraste.

Just nu lyssnar jag på Celine Dion, My heart will go on.
Varje gång jag hör den låten känner jag hur hjärtat gråter och sörjer dem som följde med
Titanic ner i djupet.

Det fanns inte tillräkligt med livbåtar.
Dem som byggde Titanic trodde att denna båt kan ej sjunka.
Hon är för stark och fin för det.
Och för att göra det värre så ville dem hamna i tidningen.
Dem ville ta sig så snabbt som möjligt fram till deras mål.
Dem han inte svänga undan från isberget.
Dem krockade och det läckte in vatten.

Detta är en sak som jag tycker är en av dem sorgligaste saker jag vet om.
Hoppas att ni också bryr er om andra människor och bryr er om vad som händer med dem.

Dem som förlorar en kär.
Jag själv har förlorat en kär.
Han var en liten kanin.
Även om han var en liten kanin och bara fanns hos mig i 2 veckor
så fastnade han i mitt hjärta.
Jag sörjer än idag.
Det var som om en del av mig slets bort.

När dem meddelade på vetrinären att han skulle avlidas så grät jag.
Jag grät länge, jag gråter ej idag.
Vissa tror att man läker, men man läker aldrig.
Man kommer alltid känna att någonting saknas.
Man blir aldrig hel igen.

Hoppas att ni lärt er något!!

Jag hälsar er alla en underbar dag.
Nu ska jag hålla en tyst minut för Titanic drabbade.